Det var ändå härligt att få uppleva allsång på Skansen på plats, både genom genrepet och under livesändning. Men timmen efter med Håkan var ändå obeskrivlig; helt obeskrivligt jävla asbra.

Det påminde mig om hur sjukt underbart det är att få vara på konserter, även om man kanske inte lyssnar på den musiken så pass mycket. Att få höra den fantastiska musiken medans folk passionerat står och skriker med i texterna(med klump i halsen och lyckotårar sprutandes ner för kinderna) och se hur lyckliga dem blir när deras älskade Håkan(i detta fall) möter deras blick eller drar sin hand längs publiken medans han springer förbi sjungandes "Kom Igen Lena!".

Det fick mig också att påminnas om McFly-konserten(aka lyckligaste dagen i mitt liv so far) och nu längtar jag så sjukt mycket mer till september då jag och Emilia drar till England för att se bästa McFly igen, åh.

Konserter är ju faktiskt en utav de bästa sakerna som går att uppleva och jag tycker verkligen synd om folk som aldrig får vara med om det.